Unga vuxna och deras föräldrar
Men, när vi kommer tillbaka till skolan, eleverna har gått hem och vi lärare sitter och har möte, kommer elever från andra skolor in och springer omkring. Flera gånger, säkert fem, kör vi ut dem. De är otrevliga, provoceraden, hotfulla varenda gång. En elev utbrister när jag lägger handen på hans rygg: RÖR MIG INTE!!! DET ÄR VÅLDTÄKT! Hela tiden flinar de och försöker göra oss arga, vilket de lyckas med till slut till viss del. Vi låser dörrarna men våra elever släpper in dem. Sista gången de kommer sitter de och bankar i bänkarna för att få uppmärksamhet, vilket de så klart får, då de inte får vara där. Vi är säkert 15 lärare som pratar med dem, blir arga, lockar, pratar snällt och vänligt men de går fortfarande inte ut. TIll slut behöver vi tillkalla polis för att få ut dem. När vi talar om detta släpar de sig ut ur skolan med mobilkamror i högsta hugg, filmar oss och tar kort på oss. Gud vet var de tänker göra med detta - nätet? Kommentarer de fäller är: OOooooo polisen...vad farligt! Luvorna är uppe, brallorna nerhasade långt ner på höfterna, ryggan hänger slarvigt på ryggen - oj förlåt jag menar rumpan.
Min undan är: hur i helsike kan man som förälder låta sitt barn bete sig så illa? Jag skulle skämmas ögonen ur mig, det är en sak som är säker! Men så tillhör dessa barn förmodligen familjer som befinner sig på samhällets botten på ett eller annat sätt. Men de borde i alla fall skämmas för deras uppträdande. Vill man inte att ens barn ska bli omtyckt av andra? Vill man inte att ens barn ska få en bra framtid? Vill man inte att andra ska få en positiv bild av ens barn? Vill man inte att de ska sköta sig? Det sorgliga är att det inte verkar så...
Vart är vårt samhälle på väg egentligen? Jag vill inte att dessa barn ska ta hand om mig i framtiden i alla fall!
Jag har ställt mig samma fråga som du: "Vart är vårt samhälle på väg egentligen?" Man blir mer än mörkrädd ibland när man ser och hör vissa ungdomars inställning till saker och ting. USCH rent ut sagt!
Och fyyy vad gammal jag känner mig nu då - gnällkärring...
Men KRAM och HEDER till er som orkar jobba med dem!
Orkar och orkar...fan man måste ju ha lön varje månad ju :-) Det finns så klart fina ungdomar också men de glöms liksom bort bland alla problembarn tyvärr. Tack för kram och heder! Det uppskattas!
Men herregud!!!! Jag blir oxtokig när jag läser sånt här!!!!!!!! FYYYYYYYY.
Jag vet!! Man blir så förbannad att man inte vet vad man ska ta sig till och ilskan bara bubblar i bröstet. Man känner sig maktlös helt enkelt. Inget biter på dessa ungar men man kan bara hoppas att några av dem en dag kommer till insikt om sitt beteende och kan ändra det.
