Vägen ner till Småland 1
Ibland händer det de konstigaste saker. Som t.ex. när vi stannade vid Nyköpingsbro för en kaffe- och toapaus på väg ner till Småland. I väntan på att Damir ska komma från toa, står jag utanför och dricker upp mitt kaffe. Inifrån själva "bron" ser jag en man i min fars ålder komma gående. Han tittar på mig och ler lätt när han går ut genom dörrarna och bort mot parkeringen. I handen håller han nycklar av något slag, bilnycklar förmodar jag. Han stannar ett par gånger och tittar sig omkring innan han försvinner bort på parkeringen. Efter ett par minuter dyker han upp igen, tittar in i 7 eleven-butiken en stund, börjar sedan gå mot bron, vilket är precis förbi mig, igen. Denna gång går han bara in genom dörrarna innan han vänder och kommer tillbaka ut och börjar prata med mig. Dialogen går ungefär så här:
Mannen: -Hej! Har du också stannat för lite luft?
Jag: - Ja, det måste man ibland för att sträcka på benen om inte annat.
Så följer en pratstund om var jag kommer ifrån, vart jag ska åka osv. Han berättar att han nästan slumrat till trots att han bara kört 10 mil från Norrköping och nästan var hemma.
Jag, som har börjat ana att han inte riktigt vet var han är någonstans säger:
- Det är ju så fint här också, men lite förvirrande för det ser ju likadant ut på båda sidorna av vägen.
Mannen lättat:
- JA! Det är ju nästan så man undrar var man har parkerat bilen någonstans!!
Ridå
Mannen: -Hej! Har du också stannat för lite luft?
Jag: - Ja, det måste man ibland för att sträcka på benen om inte annat.
Så följer en pratstund om var jag kommer ifrån, vart jag ska åka osv. Han berättar att han nästan slumrat till trots att han bara kört 10 mil från Norrköping och nästan var hemma.
Jag, som har börjat ana att han inte riktigt vet var han är någonstans säger:
- Det är ju så fint här också, men lite förvirrande för det ser ju likadant ut på båda sidorna av vägen.
Mannen lättat:
- JA! Det är ju nästan så man undrar var man har parkerat bilen någonstans!!
Ridå
Kommentarer
Trackback
