I ett desperat försök...
...att undvika att komma hem när arbetarna fortfarande var kvar, tog jag mig en tur till centrum och försökte fixa en klipptid. Mitt hår har blivit riktigt långt och slitet så det var på tiden att det blev klippt. Jag hade tur, fick vänta en timma och sedan satte jag mig i stolen och slappnade av och njöt av att bli pampered i en halvtimma. Jag vet inte hur ni känner men jag kan bli lite irriterad på frisörer som vill prata hela tiden, jag vill bara vara tyst. Jag pratar så det räcker hela dagarna ändå! Ibland säger jag att jag inte vill prata utan bara njuta av stunden och ibland pratar jag lite lätt. Idag genomled jag en märklig, eller kanske snarare sorglig, konversation med en ny frisör men blev så nöjd med själva klippningen att jag nog vill komma tillbaka till henne, trots konversationsämnet (hennes fd ryske man och misshandel osv - ja ni förstår ju).
När jag kom hem, efter inköp av papperstallrikar (krångligt att diska utan vatten och avlopp), upptäckte jag att de inte gjort ett dyft idag. Megabesvikelse! "Kom igen och börja ordentligt, så det blir klart någon gång!", ville jag skrika högt men insåg att det förmodligen inte skulle hjälpa, speciellt då arbetarna hade lämnat plejset flera timmar tidigare. Därför blev det D som fick ta emot det hela, inte lika uppskattat dock men det funkade, i alla fall för mig hihihihi
Duschen i huset mittemot blev invigd av mig idag. Det kändes verkligen som att leva campingliv. Ni vet, när man har ducshat och är ren, ska strumpor, skor och brallor på utan att bli blöta av vattnet som inte hunnit undan eller runnit över...första torka ena foten, på med strumpan, byxbenet och i skon, sedan dags för samma ritual för den andra. Insåg genast att duscha på morgnarna blir det inte - tar för lång tid helt enkelt för att inte tala om eventuell kö.
Snart blir det väl dags att sätta upp skyltarna nedan: Jag kan stå till tjänst med allt utom bad och WC! 
/nyduschad, campinglevande hyresgäst
