Life's a Box of Chocolates

Såg på en kompis blogg att hon och hennes sambo (www.grandrag.blogg.se) hade varit och tittat på hus. KUL!! Vi är ju också sugna på det men här uppe kostar de ju för fan skjortan, även en lägenhet får man punga ut med över miljonen för ja, tom 3,4 om man vill bo närmre stan eller inne i stan. Jag fattar inte hur folk har råd! Allvarligt! Med den hyran vi har idag har vi så vi klarar oss med god marginal, vi kan spara, göra vad vi vill, äta vad vi vill, åka vart vi vill.....ja nästan alla dessa saker i alla fall. Så egenligen gör det inget att vi slängde bort 200 kr på två urtrista och för mig smakalösa foccacias men det är ju skittrist. Vi bor väl inte i det mest perfekta området även om det är ett fint ställe. Har förstått att det är en viktig grej här uppe, dvs. området man bor i alltså. Grejen är den att jag fortfarande inte förstår att folk vill betala merparten av sin lön, kanske hela, till boende. Livet måste väl ändå ha lite mer att ge eller?

Vi står alltså inför ett dilemma här:

- bo kvar (lgh ska renoveras, stammar ska bytas - skitbra men skitjobbigt), hyran ska  höjas lite men det är ok, vi kommer ändå ha ett mer än gott ekonomiskt liv. (Trist för jag har bott här sen 2004 och har inte kommit längre=kommer att dö av tristess snart om något inte händer)

ELLER

- köpa något närmre stan, bo i ett bättre område, men ha större utgifter och inte kunna ha den frihet vi vill.

ELLER

- köpa något INNE i stan, bo väldigt centralt och förmodligen pyttelitet men inte ha något över av lönen.

För att hyra inne i stan eller någon annanstans heller för den delen går bara inte. Att få tag på ett förstahandskontrakt här uppe är ju helt omöjligt!

Suck! Något måste hända snart, annars dör jag.