Life's a Box of Chocolates

Nu ska ni få höra en historia som utspelade sig på vår skola idag. Vi har varit på arbetslagets dag, vilket innebär att vi i de olika lagen gör något tillsammans. Idag har vi varit på Skansen t.ex. Mycket trevligt!

Men, när vi kommer tillbaka till skolan, eleverna har gått hem och vi lärare sitter och har möte, kommer elever från andra skolor in och springer omkring. Flera gånger, säkert fem, kör vi ut dem. De är otrevliga, provoceraden, hotfulla varenda gång. En elev utbrister när jag lägger handen på hans rygg: RÖR MIG INTE!!! DET ÄR VÅLDTÄKT! Hela tiden flinar de och försöker göra oss arga, vilket de lyckas med till slut till viss del. Vi låser dörrarna men våra elever släpper in dem. Sista gången de kommer sitter de och bankar i bänkarna för att få uppmärksamhet, vilket de så klart får, då de inte får vara där. Vi är säkert 15 lärare som pratar med dem, blir arga, lockar, pratar snällt och vänligt men de går fortfarande inte ut. TIll slut behöver vi tillkalla polis för att få ut dem. När vi talar om detta släpar de sig ut ur skolan med mobilkamror i högsta hugg, filmar oss och tar kort på oss. Gud vet var de tänker göra med detta - nätet? Kommentarer de fäller är: OOooooo polisen...vad farligt! Luvorna är uppe, brallorna nerhasade långt ner på höfterna, ryggan hänger slarvigt på ryggen - oj förlåt jag menar rumpan.

Min undan är: hur i helsike kan man som förälder låta sitt barn bete sig så illa? Jag skulle skämmas ögonen ur mig, det är en sak som är säker! Men så tillhör dessa barn förmodligen familjer som befinner sig på samhällets botten på ett eller annat sätt. Men de borde i alla fall skämmas för deras uppträdande. Vill man inte att ens barn ska bli omtyckt av andra? Vill man inte att ens barn ska få en bra framtid? Vill man inte att andra ska få en positiv bild av ens barn? Vill man inte att de ska sköta sig? Det sorgliga är att det inte verkar så...

Vart är vårt samhälle på väg egentligen? Jag vill inte att dessa barn ska ta hand om mig i framtiden i alla fall!

Nu jäklar drar vi till Globen och ser Monster Jam!

Ibland är livet gott. Idag, efter jobbet, åkte jag till först till gymmet för att få ur mig lite stress och andra känslor. Det gick väl så där men jag var där i alla fall. Efteråt åkte jag hem, duschade, lagade mat och precis när jag skulle äta, kom D hem en hel halvtimma tidigare än vanligt - mysigt! Hans fotbollsträning var inställd - toppen :-). Efter lite hemarbete med disk och dylikt, tog jag fram fotbadet, gottade till det ordentligt med fotsalt och ett glas vin med blåbär i och bara njöt av tillvaron. Även om jag har ont i fötter och ben, känner jag mig avslappnad och tillfreds med tillvaron. Mannen sitter upptagen med fotboll - Arsenal spelar och jag med datorn - riktigt skönt helt enkelt!

Kram på er alla!

...jag ÄLSKAR Svenska hollywoodfruar! Anna Duck är ju helt galen!

Ja, det är fullt upp i våra liv just nu. Igår höll jag ett föredrag för SIDA-delegater från Afrika och Asien - jätteroligt att få göra något annat, träffat pappa på middag och i helgen kommer Damirs föräldrar. På fredag ska vi på RAW på Göta Lejon på söder. Trevligt! Tiden bara rusar iväg, fattar inte att det är fredag i morgon!

Vi försöker desperat hitta en ny lägenhet. Svårt, svårt, svårt. Hittade två i Sickla - vore toppen för mig, nära till jobbet- och två vid Telefonplan - närmare stan och närmre till jobbet för Damir. Men eftersom det är först till kvarn på dessa lgh, finns nog inte någon chans om nu inte Damir sökte före mig i morse. Har sökt en i Haninge centrum också, vore också fint att få den. Håll tummarna för att vi får en av dessa fem!

...vara lärare. Idag har vi haft orienteringsdag. Fina elever, vacker väder, trevliga kollegor och korvgrillning vid lägerelden. Vad mer kan man behöva?

Ibland händer det de konstigaste saker. Som t.ex. när vi stannade vid Nyköpingsbro för en kaffe- och toapaus på väg ner till Småland. I väntan på att Damir ska komma från toa, står jag utanför och dricker upp mitt kaffe. Inifrån själva "bron" ser jag en man i min fars ålder komma gående. Han tittar på mig och ler lätt när han går ut genom dörrarna och bort mot parkeringen. I handen håller han nycklar av något slag, bilnycklar förmodar jag. Han stannar ett par gånger och tittar sig omkring innan han försvinner bort på parkeringen. Efter ett par minuter dyker han upp igen, tittar in i 7 eleven-butiken en stund, börjar sedan gå mot bron, vilket är precis förbi mig, igen. Denna gång går han bara in genom dörrarna innan han vänder och kommer tillbaka ut och börjar prata med mig. Dialogen går ungefär så här:

Mannen: -Hej! Har du också stannat för lite luft?
Jag: - Ja, det måste man ibland för att sträcka på benen om inte annat.

Så följer en pratstund om var jag kommer ifrån, vart jag ska åka osv. Han berättar att han nästan slumrat till trots att han bara kört 10 mil från Norrköping och nästan var hemma.

Jag, som har börjat ana att han inte riktigt vet var han är någonstans säger:

- Det är ju så fint här också, men lite förvirrande för det ser ju likadant ut på båda sidorna av vägen.

Mannen lättat:

- JA! Det är ju nästan så man undrar var man har parkerat bilen någonstans!!







Ridå

...en av mina elever hade inte läst på läxan ordentligt, inte alls faktiskt. På en bild föreställande en noshörning skulle han ha skrivit rhino men eftersom han inte hade någon aning om vad detta underliga djur heter på engelska och att han vet att jag gillar att förvrida orden ibland skrev han:

NOSECORNER istället :-D

need I say I laughed  a lot???

Då är vi hemma från vår tv-shopping. Vi har inte köpt någon än men vi har i alla fall bestämt vilken vi ska ha - en Panasonic blir det nog. Nu sitter mannen och tittar på fotboll och jag ska ta ett härligt skumbad och raka benen men först lite kaffe och en damsucker :-)

Avis??

...utan att man är medveten om det ibland. Har visst inte skrivit något på två veckor! Hur kunde det hända?? Det har hänt lite sedan sist. Har blivit sambo igen, har börjat jobba, både han och jag och har mycket att fixa hemma. Helst vill vi ju flytta men det är ju i det närmsta helt omöjligt att hitta något att hyra. Att köpa finns ju men just nu är vi inte riktigt i den sitsen. Och dessutom är det ju fasligt DYRT!! Hur som helst, jag jobbar och tränar, hittar på något roligt på helgerna, tyvärr hinner man ju inte med så mycket i veckan. Damir kommer inte hem förrän halv 7 och då äter vi middag. Men, om någon har lust att bjuda in oss så kommer vi ju så klart!

Han har långa dagar, min nya sambo och han är inte riktigt van. Det märktes tydligt när han i fredags, efter första arbetsveckan, ringde från pendeln när han precis stigit på och sa: GUMMAN, VI MÅSTE FLYTTA NÄRMARE STAN! DET HÄR GÅR JU INTE! jAG ÄR SÅ TRÖTT OCH DET ÄR SÅ TIDIGT!

Nu hör det till saken att han är ganska morgontrött, går inte och lägger sig i tid, är van att gå upp ca 1.5 timmar senare samt att kunna promenera till jobbet. :-) Att ha ett nytt jobb med nya förväntningar gör ju inte saken enklare men ändå! Hans lösning är alltså att flytta hela bohaget några mil närmre stan. Tja, inte mig emot egentligen men som sagt: det finns ju inga lägenheter att flytta till! Snacka om status quo! Det verkar som om han får vänja sig istället åtminstone för stunden.